Makronytt med Sjölin Drake

Uppdatering 31 januari 2026

Vid årsskiftet prisade marknaden in två räntehöjningar under 2027. Nu återstår en. Nedjusteringen inleddes efter den mjuka inflationssiffran för december och har fortsatt i takt med kronförstärkningen samt den geopolitiska oro som präglat inledningen av året och försämrat förutsättningarna för tillväxt. Torsdagens svaga BNP-utfall förstärkte rörelsen.

– Inflationen väntas bli låg och kan bli ännu lägre givet kronförstärkningen. Det ger Riksbanken större utrymme att fortsätta stötta ekonomin i ett läge där det finns en växande osäkerhet kring om återhämtningen verkligen tar fart under 2026, säger Robert Sjölin Drake, oberoende analytiker och fortsätter:

– Med tanke på den tröghet som svensk ekonomi visar och de orosmoln som finns i världsekonomin är det fullt möjligt att marknaden tar ytterligare steg framöver och börjar prisa in en räntesänkning.

Mellan raderna i räntebeskedet kunde man också läsa att Riksbanken lutar mer åt en sänkning än en höjning, även om huvudspåret fortsatt är att räntan ligger still på den här nivån.

En översikt över marknadens aktuella ränteförväntningar finns på www.sjolindrake.se.

När Riksbanken nu lämnar årets sista räntebesked är utgångspunkten i stort densamma som inför novembermötet: låg dramatik och begränsat nyhetsvärde. Till skillnad från då presenteras dock denna gång en uppdaterad räntebana. Mycket talar samtidigt för att den kommer att se i stort sett likadan ut som i september, med styrräntan kvar på 1,75 procent under lång tid framöver.

Även mötet i slutet av januari framstår som en transportsträcka. Först längre fram, möjligen under våren eller efter sommaren, är det troligt att vi får mer substantiella signaler om nästa steg. Men det är fullt möjligt att Riksbanken väljer att fortsätta spela på tid även då, givet hur osäker bilden av konjunkturen fortfarande är.

Vissa indikatorer har förbättrats sedan i somras, men sett till de senaste veckorna har motgångarna återigen dominerat. Hushållens konfidensindikator föll i november, detaljhandeln tappade fart och industrins PMI försvagades. För att bara nämna några exempel.

BNP-indikatorn för oktober bekräftade också att det är långt kvar innan lågkonjunkturen kan anses vara över. Enligt preliminära siffror krympte svensk ekonomi med 0,3 procent jämfört med september. Bakom nedgången låg främst minskad hushållskonsumtion, vilket sällan är ett gott tecken.

Trots detta har flera bedömare skruvat upp förväntningarna inför nästa år, inte minst med stöd av den starka BNP-siffran för tredje kvartalet och regeringens omfattande stimulanspaket. Visst kommer skattesänkningar och andra åtgärder att stärka hushållens köpkraft – enligt regeringens beräkningar handlar det om runt 1 900 kronor för en typisk barnfamilj. Men det finns en risk att effekterna överskattas. Att hushållen snabbt skulle gå från försiktighet till tydlig konsumtionslust framstår som en optimistisk tolkning, särskilt i ett läge där osäkerheten fortsatt är hög. När Danske Bank till och med räknar med en räntehöjning mot slutet av nästa år känns det som ett antagande som ligger långt före det faktiska underlaget.

Den underliggande prisutvecklingen och tillhörande indikatorer ger heller inget stöd för en mer hökaktig hållning från Riksbanken. Producentpriser, inflationsförväntningar och företagens prisplaner ligger stabilt på låga nivåer. Inflationen väntas i genomsnitt hamna strax över 1 procent nästa år och ligga under inflationsmålet även 2027. Först 2028 bedöms inflationen åter vara i linje med målet. Därtill innebär kronans fortsatta förstärkning en tydlig nedåtrisk för inflationen nästa år.

Sammantaget talar mycket för att Riksbanken på torsdag väljer ett fortsatt försiktigt tonläge, något som också väntas speglas i räntebanan. Marknaden prisar i nuläget in en första höjning i början av 2027, men det är långt ifrån självklart att det blir nästa steg, enligt undertecknads bedömning. Snarare framstår en ytterligare sänkning som mer plausibel än en höjning, givet den tröghet som hittills präglat återhämtningen – inte minst på arbetsmarknaden.

Det som däremot talar emot en ny sänkning är framför allt omvärlden, och utvecklingen i den för Riksbanken viktiga eurozonen. Europeiska centralbanken har redan i dag en högre styrränta än Riksbanken, vilket historiskt är ovanligt. Vanligen har ECB legat på samma nivå eller något lägre. Därtill har signalerna från Frankfurt på senare tid pekat mot att nästa förändring blir en höjning, bland annat efter att tysk industri plötsligt visat vissa livstecken. För att Riksbanken ska ta steget mot ännu en sänkning krävs därför sannolikt att även ECB byter fot.

Tabellen visar kvartalsmedelvärden.

Kommentar: Riksbanken lämnar nytt räntebesked nästa vecka. Inga överraskningar är dock att vänta. Vid sänkningen i september signalerades tydligt att räntan nu får ligga still ett tag, kanske ända till 2028 – även om läget fortfarande beskrevs som osäkert. Att styrräntan ligger kvar på 1,75 procent är därmed givet.

Mötet i november är dessutom ett så kallat mellanmöte utan ny räntebana, vilket ytterligare talar för ett lugnt besked med begränsat nyhetsvärde. Men mellan raderna kan ändå viktiga signaler finnas att tolka. Marknaden prissätter alltjämt en viss sannolikhet för ytterligare en sänkning nästa år. Frågan är om Riksbanken väljer att ge bränsle åt de förväntningarna, eller håller fast vid sitt senaste budskap för att kväva dem helt.

Sedan septembermötet har inflationsutvecklingen fortsatt i rätt riktning. KPIF föll marginellt till 3,1 procent i september och KPIF-XE, exklusive energi, till 2,7 procent. Några månader till med tillfälligt högre inflation väntas, men under nästa år räknar alla prognosmakare med ett tydligt fall – så även Riksbanken. I prognosuppdateringen från september bedömdes att inflationen kommer att ligga under målet på 2 procent under en längre tid framöver, i genomsnitt omkring 1,0 procent nästa år och 1,7 procent 2027.

Det finns ingen anledning att göra en annan bedömning nu. Inflationsförväntningarna har fortsatt att sjunka och ligger på den lägsta nivån på flera år, bortsett från en tillfällig dipp i fjol. Företagens prisplaner visar samma utveckling. Tillsammans stärker det bilden av ett fortsatt dämpat inflationstryck framöver.

Inflationen lär därför knappast stå i fokus vid mötet. Den rollen väntas i stället tas av arbetsmarknaden, som förblir Riksbankens största huvudvärk.

Trots en mycket snabb räntesänkningscykel, i modern tid endast överträffad av det vi såg efter finanskrisen, har arbetslösheten bitit sig fast på rekordhöga nivåer. Någon vändning tycks heller inte vara i sikte när man kikar på SCB:s arbetskraftsundersökning, Riksbankens officiella mått. Men enligt Arbetsförmedlingen har arbetslösheten minskat två månader i rad. Möjligen ett första tecken på ett förändrat läge.

I övrigt syns vissa ljusglimtar i ekonomin. Den privata tjänstesektorn och detaljhandeln har börjat återhämta sig något, BNP-siffrorna för augusti kom in starkare än väntat och Konjunkturinstitutets barometer visar en stigande trend. Många av förbättringarna sker dock från låga nivåer, så det är för tidigt att dra några större växlar. Men kanske, kanske, blir 2026 året då svensk ekonomi vänder uppåt. Till räntesänkningarna kommer dessutom regeringens satsningar nästa år som en extra stimulans – totalt närmare 80 miljarder kronor i skattesänkningar och andra åtgärder.

Det saknas dock inte risker. Den största osäkerhetsfaktorn är troligen de delvis bortglömda 15-procentiga tullar som Trump-administrationen införde mot EU i augusti, vars effekter ännu är oklara. Exporten har varit en av få ljuspunkter under krisen, och en inbromsning där skulle snabbt märkas och kunna få elaka spridningseffekter.

Någon ände på den politiska osäkerheten i USA och globalt syns heller inte. Trump fortsätter att skapa oro, senast genom nya tullhot mot Kina som fick marknaden att reagera. Även om hoten inte förverkligas bidrar den typen av utspel till en ökad osäkerhet som lätt bromsar den ekonomiska aktiviteten. En annan risk är om AI-hajpen tappar fart – eller värre, om ett större börsfall inträffar. En kraftig minskning av hushållens tillgångar skulle snabbt slå mot konsumtionen och fördröja återhämtningen.

Marknaden utgår i nuläget från att Riksbanken har sänkt färdigt, men det är långt ifrån skrivet i sten. Terminsprissättningen indikerar en sannolikhet på omkring 20-30 procent för ytterligare en sänkning nästa år. Skulle återhämtningen i ekonomin bli svagare än väntat kan behovet av fler lättnader uppstå – och utrymme för det tycks finnas.

Sedan förra uppdateringen har ränteutsikterna i stort sett följt den linje som Riksbanken drog upp i september. Marknaden ställde sig snabbt bakom beskedet om att det är färdigsänkt, efter att tidigare ha sett viss chans till en ytterligare sänkning. Men de senaste veckorna har bilden börjat skifta igen. Just nu bedöms sannolikheten för en ny sänkning under 2026 ligga kring 30 procent.

Bakom omsvängningen ligger framför allt ökade risker i omvärlden. Tillväxtutsikterna har försvagats, och oron växer för att konjunkturen inte ska lyfta i den takt som bedömare tidigare räknat med. Även AI-hajpen kan gå mot sitt slut – eller till och med slå tillbaka. En rejäl börskorrigering skulle kunna radera stora värden och snabbt kyla investeringsviljan. Och som ytterligare osäkerhetsfaktor finns Trump – den nya tullattacken mot Kina har redan förstärkt pessimismen på marknaden.

På hemmaplan syns vissa ljusglimtar: detaljhandeln och tjänstesektorn visar tecken på återhämtning, med PMI på den högsta nivån på tre år. Även BNP-siffrorna för augusti var relativt starka, men månadssiffror ska tolkas med försiktighet – andra kvartalet var dessutom svagt, och vi har ännu inte helhetsbilden för tredje kvartalet. Samtidigt väntar betydande lättnader för hushållen nästa år, som bör kunna få svensk ekonomi att vända uppåt.

Morgondagens arbetslöshetssiffror (AKU) kan ge ytterligare vägledning om en bredare vändning är på gång. Om det svaga läget på arbetsmarknaden består lär dock förväntningarna på fler räntesänkningar öka. Inflationsprognosen ger också stöd för en mjukare linje från Riksbanken. KPIF väntas nå målet i början av nästa år och sjunka tydligt under två procent till sommaren.

Kommentar: Inför Riksbankens räntebesked nästa vecka den 23 september är marknaden i stort sett jämnt delad kring huruvida styrräntan kommer sänkas eller inte. Men kommer ingen sänkning då väntas den i stället på något av årets två återstående möten, i november eller december. För nästa år indikerar marknadsprissättningen viss sannolikhet för ytterligare en sänkning, även om förväntningarna har dämpats något de senaste veckorna. Bilden kan klarna nästa vecka då Riksbanken även publicerar en uppdaterad räntebana och nya prognoser, vilket man inte gjort sedan i juni. Det kommer ge marknaden viktig vägledning om hur Riksbanken bedömer att inflationen utvecklas i förhållande till målet och behovet av stimulanser framöver.

Siffrorna visar kvartalsmedelvärden.