Krönika: Sverige behöver en utgiftsreform

Elisabeth Svantessons sista budget för mandatperioden blev verkligen en valbudget. Reformutrymmet – som regeringen bedömer till 80 miljarder – gör budgeten till en av de mest expansiva någonsin. Skattesänkningar, tillfälliga och permanenta, står för över 50 miljarder.

Som vd för Skattebetalarna har jag givetvis en rad synpunkter. Varför sänks inte de höga marginalskatterna? Varför sänks inte bolagsskatten? Varför sänks matmomsen tillfälligt, istället för att inkomstskatten sänks rejält? Och varför löses inte frågan om carried interest en gång för alla?

Men trots de skönhetsfläckarna anser jag att regeringen i huvudsak gör rätt. Budgeten är expansiv, men mer av reformutrymmet går tillbaka till medborgarna i form av skattesänkningar än som ökade offentliga utgifter.

Sverige har nu de lägsta skatterna på femtio år. Vi har gått från 49,9 procents skattetryck till 41,4, och det sjunker ytterligare något nästa år. Det är glädjande. Det innebär att vår frihet har ökat och att det offentligas inflytande minskat. Det betyder också att mer resurser finns där det skapar välstånd på riktigt, i mötet mellan marknad och medborgare.

Men innan man plockar fram champagnen vill jag påminna om några mindre uppmuntrande fakta. För det första är ”de lägsta skatterna på 50 år” bara en effekt av att Sverige har haft brutalt höga skatter under denna period. Sverige har fortfarande väsentligt högre skatter än OECD-snittet på 33,9 procent. Skattetrycket skadar fortfarande vår ekonomi. Det är mindre lönsamt att utbilda sig, arbeta och driva företag i Sverige än vad det borde vara.

För det andra så beräknas vår offentliga konsumtion bli 3 400 miljarder, 49,4 procent av BNP, 2026. Det är inte långsiktigt hållbart att så mycket resurser allokeras till en sektor med låg produktivitet.

Många är de ekonomer och tyckare som har efterlyst en omfattande skattereform. Man tänker sig att en sådan ska reda ut skevheter i skattesystemet. Ofta ska sänkta skatter på arbete växlas mot högre och mer likformiga skatter på kapital. Själv är jag skeptisk.

En omfattande skattereform skulle bli den första på 35 år. Den skulle ta lång tid att arbeta fram, riskera att låsa frågan om skatternas omfattning under många år framöver och sannolikt ändå inte leda till ett ”rent” och enkelt skattesystem eftersom kompromisser och förhandlingar skulle tvinga fram förändringar innan ett slutligt förslag gick igenom. Snart skulle oförutsedda skevheter upptäckas eller händelser inträffa, som tvingade fram tillfälliga eller permanenta skatteförändringar. Systemet skulle ändras igen.

Det finns inget perfekt skattesystem. Därför är det bättre att steg för steg åtgärda de viktigaste och mest akuta skatteproblemen. Att reform för reform, ändra systemet till det bättre.

Vad Sverige är i skriande behov av är en utgiftsreform. Som jag nämnt står den offentliga konsumtionen för nästan hälften av BNP. Ett skäl är hur budgetprocessen ser ut, och hur politik och media förhåller sig till den. Där fastställer regeringen ett budgetutrymme, som beror på hur mycket ekonomin har vuxit och hur mycket mer staten kan spendera i årets budget utöver de pengar som redan läggs.

Man tittar inte i någon särskild utsträckning på befintliga utgifter, bara hur mycket mer man kan spendera. Den mediala debatten handlar nästan alltid bara om de nya satsningarna och skatteförändringarna. Det här driver mot ökade offentliga utgifter.

Regeringen har visserligen gjort ett antal omprioriteringar i nästa års budget. Totalt uppgår beloppet till 46 miljarder. Framförallt har regeringen skurit i det dyra och ineffektiva biståndet. Även om det är i begränsad utsträckning, är det en bra start.

Vi vet att slöseriet är stort och att offentlig sektor är ineffektiv. Det kommer inte att åtgärdas om inte riksdag och regering känner att den måste ta tag i det. Idag är det för enkelt att skjuta problem framför sig till kommande år.

En utgiftsreform skulle kunna ta biståndet som utgångspunkt för att identifiera fler offentliga utgifter som skulle kunna minska, för att skapa utrymme för fler sänkta skatter på arbete och företagande.

 

Om krönikören

Christian Ekström har arbetat med opinionsbildning och lobbying i olika roller i över 25 år. Han har jobbat i såväl näringsliv som politik och i den ideella sektorn. Sedan nio år tillbaka är han vd för Skattebetalarnas Förening som är en allmännyttig ideell förening. Skattebetalarnas Förening är partipolitiskt obundna och arbetar för lägre skatter och mindre slöseri med skattepengar.

 

Disclaimer: Christian Ekström har författat denna krönika för publicering i Finanstid. Påståenden och åsikter är krönikörens egna.