Varför Payup finns – och vad de faktiskt gör åt problemet med att låna i Sverige

För att förstå varför Payup existerar måste man först förstå vad som är trasigt med hur lån fungerar i Sverige.

Säg att någon behöver 80 000 kronor. Kanske ska köket renoveras, kanske ska dyrare smålån samlas. Personen vet inte vilken bank som ger bäst ränta, så tanken är: okej, jag testar några stycken.

Ansökan går till Nordea. De tar en kreditupplysning – UC – och säger: ”Vi kan ge dig 9,2 procent ränta.” Personen vet inte om det är bra eller dåligt, så nästa ansökan går till SEB. De tar ännu en UC och säger: ”Vi kan ge dig 10,8 procent.”

Men här är grejen: SEB ser att Nordea redan tagit en UC för några dagar sen. Och de tolkar det som: ”Den här personen ansöker om lån på flera ställen samtidigt. Antingen är personen desperat efter pengar, eller så har Nordea nekat och personen försöker få ja någon annanstans.”

Så när ansökan sedan går till Handelsbanken – tredje UC – ser de två tidigare förfrågningar och tänker samma sak. Fast värre. Nu erbjuder de 12,5 procent eller säger nej direkt.

Varje bank man frågar gör en dyrare hos nästa bank. Det är helt barockt.

Vad Payup gör åt det

Payup visar före någon UC tas vad man ungefär kan förvänta sig hos olika banker. De hämtar de räntor som bankerna publicerar på sina hemsidor – inte personliga räntor, det går ju inte utan UC – men de räntespann som gäller.

Nordea kanske visar ”6,5-14,0 procent beroende på din ekonomi”. SEB visar ”7,2-15,5 procent”. Svea Bank visar ”6,95-21,95 procent”.

Man ser spannen och tänker: okej, Nordea och SEB har smalare spann och lägre maxränta än Svea Bank. Med hyffsad ekonomi hamnar jag nog i mitten av spannet, typ 10 procent hos Nordea och 11 procent hos SEB. Då testar jag Nordea först.

En ansökan. En UC. Inte tre, inte fem. Och man vet att Nordea ligger lägre än de flesta andra.

Det är hela grejen. Man slipper använda sin kreditvärdighet som researchtool.

Varför ”ungefärliga” räntor är tillräckligt bra

Payup visar inte någons exakta ränta. Det kan de inte. Räntan beror på hur mycket personen tjänar, hur mycket hen redan är skuldsatt, om det finns betalningsanmärkningar, hur länge personen bott på samma adress, vilken bank lönen går till – massa grejer som bara framgår vid en riktig kreditprövning.

Men man behöver inte sin exakta ränta för att göra smartare val. Man behöver veta vilket område olika banker ligger i.

Tänk bilköp. Man kan inte veta exakt pris förrän man förhandlat med säljaren, men om bilhandlare A har bilar för ”200 000-300 000 kr” och bilhandlare B har bilar för ”400 000-600 000 kr”, vet man ändå var man ska börja leta.

Samma här. Om Coop MedMera ligger på 4,2-16,95 procent och Ferratum ligger på 7,9-22,0 procent, och man har ganska normal ekonomi, kommer man hamna lägre hos Coop än hos Ferratum. Inte alltid, men oftast. Tillräckligt ofta för att det är värt att testa Coop först.

Hur filtren gör skillnad

Det här är kanske det smartaste med tjänsten. Payup låter en filtrera på grejer som:

• ”Accepterar betalningsanmärkning”
• ”Utan UC” (långivare som använder andra kreditupplysningsbolag än UC)
• ”Hög beviljandegrad”
• ”Direkt utbetalning”

Varför det spelar roll:

Om man har en betalningsanmärkning och ansöker hos Nordea kommer de säga nej. Punkt. Det är såhär Nordea funkar. Nu har man en UC-förfrågan registrerad plus ett avslag. Nästa bank ser avslaget och blir ännu mer skeptisk.

Men om man filtrerar på ”accepterar betalningsanmärkning” ser man kanske 15 banker som faktiskt överväger ansökan. Man ansöker hos en av dem istället. Större chans att få ja, färre UC slösade på garanterade nej.

Eller ”utan UC”. Vissa mindre långivare använder Dun & Bradstreet eller Creditsafe istället för UC. Om man redan har massa UC-förfrågningar och är rädd att en till ska göra en ännu dyrare, kan man söka hos någon som inte ens kollar UC. De ser inte UC-historiken, så de kan inte straffa för den.

Det här är information man inte får någon annanstans utan att ringa varje bank och fråga. Payup har redan samlat det.

Varför de visar både banker och låneförmedlare

Det här förvirrar många första gången de ser det – varför listar Payup både vanliga banker och låneförmedlare som Sambla och Advisa?

Svaret är enkelt: för många är en låneförmedlare faktiskt det smartaste valet.

En låneförmedlare som Sambla tar en UC och skickar ansökan till 33 banker samtidigt. Bankerna konkurrerar om lånet. Kanske svarar 12 av dem. Man ser alla 12 erbjudanden och väljer det billigaste.

Det betyder att man med en UC kan få konkurrens mellan ett dussin banker – något som skulle kosta tolv separata UC-förfrågningar om man gjorde det själv. För någon med oklar kreditvärdighet, eller någon som inte har någon befintlig bankrelation, är det ofta vägen till bättre ränta.

Visst, ibland är det smartare att gå direkt till en bank. Om man har lön hos Handelsbanken sen 10 år, bolån där, sparande där – deras system känner personen. De vet att betalningar sker i tid. De kanske ger bättre villkor än vad Sambla får fram från en bank som aldrig hört talas om personen.

Men det vet man inte förrän man jämfört.

Payup visar båda alternativen. Man ser Handelsbanken direkt (6,5-14,0%) och man ser Sambla som förmedlare (4,95-22,99% beroende på vilken bank de landar hos). Sedan gör man en bedömning:

”Jag har ingen djup relation med någon bank, så jag kör Sambla – de skickar till 33 banker och någon måste ju vilja ha mig.”

Eller:

”Jag har bankat hos Handelsbanken i evigheter, så jag provar dem först – de känner mig och kanske ger bättre deal än om jag går via en mellanhand.”

Det är taktik. Payup ger informationen att välja taktik.

Ett riktigt exempel som visar varför det spelar roll

En av Payups användare hade tre snabblån. Totalt 25 000 kronor. Ett hos Ferratum med 22% ränta, ett hos en annan SMS-långivare med 20% ränta, ett på kreditkortet med 18% ränta.

Personen betalade 5 000+ kronor i månaden totalt på dessa. Tre olika fakturor, tre olika betaldagar. Lätt att missa en. Då kom påminnelseavgift 60 kronor. Sen dröjsmålsränta. Hela paketet.

Genom Payup hittade personen Coop MedMera Bank som låg på 4,2-16,95% med 495 kronors uppläggningsavgift. Genom att samla alla tre lån till ett enda lån på 25 000 kr över 3 år med cirka 9% ränta blev månadskostnaden cirka 795 kronor.

Jämfört med 5 000+ kronor tidigare.

Personen ansökte. Fick 9,5% ränta. Tog lånet. Betalade av de tre gamla. Nu bara en faktura på 795 kronor i månaden. Inga missade betalningar. Inga påminnelseavgifter.

Besparingen blev över 50 000 kronor över tre år.

Utan Payup hade personen inte vetat att Coop MedMera tar samlingslån, eller att de ligger så lågt i ränta jämfört med nuvarande långivare. Personen hade kanske googlat ”samlingslån” och hamnat hos första bästa långivare med 14% ränta.

Vad de inte kan göra

Payup kan inte säga: ”Du kommer få exakt 8,3% ränta hos Nordea.” Det vet ingen förrän Nordea gjort sin kreditprövning.

De kan inte visa alla banker. Vissa små lokala sparbanker publicerar inte sina räntor online. Man måste ringa dem. Payup kan inte lista dem.

Och räntorna kan vara lite gamla. Om Riksbanken höjde räntan igår och någon bank redan justerat sina räntor idag morse, men Payup uppdaterar sin databas kvällstid, kan det man ser vara från igår. Skillnaden är liten men den finns.

Så Payup är inte en kristallkula. Det är ett verktyg för att göra färre, smartare ansökningar. Inte för att slippa ansöka.

När Payup faktiskt hjälper mest

Om man aldrig lånat förut: Man vet inte vad man kan förvänta sig. Payup visar att Nordea kräver 240 000 kr årsinkomst. Man tjänar 320 000. Okej, kravet klaras. Deras räntespann är 6,5-14,0%. Med den inkomsten hamnar man troligen inte i toppen av spannet. Försök där först.

Om man redan har massa UC: Man ansökte om lån för två veckor sen hos tre banker. Alla sa nej. Nu finns tre UC-förfrågningar plus tre avslag. Man vill inte testa ännu en bank om de bara ska se dessa tre avslag och tolka det som att ”ingen vill låna till den här personen”. Payup visar vilka banker som har ”hög beviljandegrad” – banker som säger ja oftare. Större chans att få ja trots historiken.

Om man behöver pengar snabbt: Bilreparation måste betalas imorgon. Snabblån brukar ha 18-22% ränta, men vissa har 8-12% om man har okej ekonomi. Payup visar vilka som både betalar ut samma dag OCH har räntespann under 12% i nedre delen. Man går dit istället för till första bästa SMS-lån med 21%.

Om man överväger låneförmedlare: Man vet inte om Sambla eller Nordea är bättre. Payup visar båda. Sedan tänker man: ”Jag har ingen historia med Nordea, men Sambla skickar till 33 banker samtidigt med bara en UC. Jag testar Sambla.” Eller tvärtom: ”Jag har lön hos Nordea sen 15 år, de borde ge mig bra deal. Jag testar dem först.”

Varför det här ens behövs

Det svenska systemet är byggt för att straffa jämförelse. Varje gång man kollar vad något kostar blir det dyrare.

Det är som om ICA höjde priset på mjölk varje gång man kollade priset på Willys också. Helt sjukt. Men såhär funkar det med lån här.

Payup kan inte fixa systemet. Det kan bara Riksbanken och UC göra genom att ändra hur kreditupplysningar räknas. Men Payup lindrar det värsta: man kan kolla priser utan att priserna ändras för att man kollade.

Det är ingen magi. Det är bara att de samlat information som redan finns offentligt – på 60+ bankers hemsidor – och gjort den sökbar och jämförbar på ett ställe.

Men i ett system där att få information kostar kreditpoäng, är det värt mycket att någon redan samlat informationen.