Pensionssystemet i Sverige har länge betraktats som fristående från statsbudgeten, med inbetalningar från arbetstagare och arbetsgivare som grund för utbetalningarna. Men en ny rapport från SPF Seniorerna sätter ljuset på att en stor del av pensionen för många inte längre bara kommer från inbetalade avgifter, utan från statligt finansierade bidrag och skattelättnader. Det väcker frågor om hållbarheten och principerna bakom det svenska pensionssystemet.
Var fjärde pensionskrona – statlig finansiering
Enligt rapporten får en genomsnittlig pensionär idag var fjärde pensionskrona från statlig finansiering, vilket motsvarar 24 procent av den totala pensionen. För medianpensionären innebär detta cirka 3 850 kronor per månad. För kvinnor är denna siffra ännu högre, med en andel på nära 30 procent, medan mäns pensionsandel från staten är omkring 18 procent.
Utvecklingen visar att medan den inkomstbaserade allmänna pensionen har försvagats, har statliga insatser som garantipension och inkomstpensionstillägg ökat i betydelse. Dessa förändringar innebär att livsinkomstprincipen, det vill säga att pensionen baseras på de inkomster man har tjänat in under arbetslivet, har förlorat i vikt för en majoritet av pensionärerna.
Politiskt lappande och lagande – 56 miljarder kronor
För att mildra konsekvenserna av den svagare inkomstpensionen har en rad politiska åtgärder genomförts. Höjd garantipension, införandet av inkomstpensionstillägg och skattelättnader i form av förhöjt grundavdrag är några exempel. Dessa insatser har lett till att statens utgifter för pensionerna har skjutit i höjden. Enligt SPF Seniorernas rapport innebär dessa åtgärder en kostnad på cirka 56 miljarder kronor årligen för statsfinanserna.
Det politiska “lappandet-och-lagandet” är en konsekvens av att den allmänna pensionen inte har förstärkts genom höjd inbetalningsavgift. Istället har man valt tillfälliga lösningar som inte åtgärdar grundproblemet – det vill säga att den inkomstbaserade pensionen inte längre räcker till för att säkerställa en trygg ålderdom för många.
Arbetets värde för pensionen urholkas
En av de mest oroväckande slutsatserna i rapporten är att arbetets betydelse för pensionens storlek har blivit allt mer marginell. Sju av tio pensionärer får idag statliga bidrag i form av garantipension eller inkomstpensionstillägg, vilket innebär att för majoriteten av pensionärerna är arbetslivets inbetalningar inte avgörande för pensionsnivån.
För tre av fyra pensionärer lönar det sig inte längre att ha arbetat för att få en högre pension. Detta är en direkt följd av att inkomstpensionen inte har förstärkts medan garantipensionen har höjts. Denna utveckling underminerar principen om att pensionen ska baseras på arbete och livsinkomster, vilket är en av grundpelarna i det svenska pensionssystemet.
Dags för en nödvändig renovering
Rapporten från SPF Seniorerna avslutas med en tydlig uppmaning: det är dags att renovera pensionssystemet. De tillfälliga lösningarna och statliga bidragen har nått vägs ände. För att säkerställa ett hållbart och rättvist pensionssystem måste inkomstpensionen förstärkas genom en höjd avgift till 18,5 procent, vilket skulle kosta cirka 25 miljarder kronor.
En höjd pensionsavgift skulle inte bara gynna dagens pensionärer utan även framtidens, och det skulle vara ett första nödvändigt steg mot ett mer hållbart pensionssystem. Utöver detta behövs en översyn av systemet i sin helhet, inklusive grundskyddet, för att säkerställa att pensionen i framtiden återigen bygger på arbete och livsinkomster.
Slutsats
Den nya rapporten från SPF Seniorerna ifrågasätter om pensionssystemet verkligen är fristående från statliga bidrag, och om livsinkomstprincipen fortfarande gäller för majoriteten av pensionärerna. Med ökade statliga utgifter och en försvagad inkomstpension står Sverige inför ett vägval. Är det dags att överge de tillfälliga lösningarna och genomföra en grundläggande renovering av pensionssystemet?
