Krönika: Den nya arbetsmarknaden kräver nya spelregler

Det talas om ålderism, kompetensbrist, arbetskraftsinvandring och svårigheter att hitta rätt talanger. Företagsledare och HR-chefer beskriver en verklighet där det blivit allt mer komplext att hitta, attrahera och behålla rätt människor.
Men mitt perspektiv är tydligt: vi har inte en kompetenskris – vi har en systemkris.
Arbetsmarknadens spelregler är skrivna för en industriell logik som inte längre finns. Våra arbetslagar, våra kollektivavtal och våra trygghetssystem utgår fortfarande från att människor är anställda, helst på heltid på en arbetsplats. Men verkligheten ser allt mer annorlunda ut på den nya tidens arbetsmarknad.
Från enhet till mångfald
I över ett decennium var jag vd för en av Sveriges större fackföreningar, Ledarna. Mitt jobb var att försvara den Svenskamodellen. Och jag vet vilken styrka den har haft: den skapade trygghet, stabilitet och balans mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Men jag vet också var den inte längre räcker till.
Idag är arbetsmarknaden inte enhetlig – den är en mångfald av sätt att arbeta
- Fast anställning för vissa.
- Projektanställning för andra.
- Frilansare och konsulter som arbetar globalt.
- Självanställda som söker frihet men vill behålla trygghet.
- Plattformsekonomi som erbjuder tillgång till arbete och kompetens on demand.
För företag innebär det här både möjligheter och risker. Möjligheter att bli mer flexibla, snabba och attraktiva för talang. Risker i form av juridisk osäkerhet, brist på lojalitet och svårigheter att bygga kultur.
System som bromsar utveckling
Problemet är att vi försöker lösa nya behov av trygghet och spelregler med gamla verktyg.
- Lagar som inte känner igen egenanställning eller plattformsarbete.
- Avtal som förutsätter fasta roller istället för rörliga uppdrag.
- Trygghetssystem som till viss del exkluderar de som inte har fast anstälning
Resultatet blir att företag tvekar inför att använda nya modeller, samtidigt som talanger tvekar inför att ta uppdrag. Systemet bromsar utveckling.
Företagens verkliga utmaning
När jag talar med företagsledare idag hör jag samma sak:
- ”Vi hittar inte rätt kompetens.”
- ”Vi får inte behålla våra talanger.”
- ”Vi har svårt att erbjuda den flexibilitet som efterfrågas.”
Det är lätt att tro att det här handlar om en generationsfråga eller om att ”unga inte vill jobba hårt”. Men det är fel perspektiv.
Det här handlar om att arbetsmarknaden håller på att byta logik.
Allt fler människor vill inte längre anpassa hela sitt liv efter jobbet. De vill att jobbet ska anpassa sig efter livet. Och de företag som inte förstår det kommer att få det allt svårare att attrahera rätt människor.
Från försvarare till förändrare
Jag vet hur det gamla systemet fungerar, för jag var en av dem som försvarade det.
Men jag bytte sida.
Idag är jag medgrundare till Worknode – en plattform för en ny arbetsmarknad. Vi tror att företag behöver få tillgång till kompetens på ett modernt sätt. Och att människor ska kunna arbeta fritt, men ändå med trygghet.
Vi bygger broar mellan det gamla och det nya. Vi tar det bästa från båda världar – tryggheten från den gamla modellen och friheten från den nya – och skapar lösningar som faktiskt fungerar i praktiken.
Därför bör företag välkomna förändringen
För företag är det här inte en risk – det är en möjlighet.
- Attraktivitet: Genom att erbjuda flexibla arbetsformer blir ni relevanta för den nya generationen av talanger.
- Agilitet: Genom att arbeta med frilansare, egenanställda och konsulter kan ni växa och krympa snabbare efter behov.
- Innovation: Mångfald av arbetsformer skapar en mångfald av perspektiv, vilket driver utveckling.
De företag som vågar tänka nytt kommer att ligga steget före. De som klamrar sig fast vid en verklighet som inte längre finns riskerar att halka efter.
Men låt mig vara tydlig: en ny arbetsmarknad kan inte bara handla om frihet. Den måste också bygga på att företag och plattformar tar ansvar.
För om företag ser frilansare, konsulter och egenanställda som en väg att pressa priser och kringgå ansvar, då har vi misslyckats. Då blir friheten en fälla, och flexibiliteten ett utnyttjande.
Det är här företagen själva måste kliva fram.
Att öppna upp för nya arbetsformer handlar inte om att sänka ribban för schyssta villkor, utan om att höja ribban för hur man skapar partnerskap med människor. Det handlar om att se talang som en resurs att vårda, inte en kostnad att minimera.
Ansvar betyder att betala rättvist, skapa rimliga arbetsvillkor och bygga långsiktiga relationer även med de som inte är fast anställda. Företag som tar det ansvaret kommer också vara de som lockar till sig de bästa människorna – för talang väljer alltid de arbetsgivare som visar respekt.
En uppmaning till företagare och ledare
Vi behöver en arbetsmarknad där trygghet och frihet inte står i motsats till varandra. Där företag kan växa utan att fastna i föråldrade strukturer. Och där människor kan välja sina liv utan att förlora grundläggande skydd.
Vi behöver ett regelverk och trygghet som är kopplat till uppdrag och inte förutsätter anställning i tid.
Det kräver modiga företag som vågar testa nya modeller. Det kräver politiker, fackföreningar och arbetsgivarorganisationer som förstår att systemet, den svenska modellen måste uppdateras för att omfatta de som frilansar, tar uppdrag, blir tillfälligt anlitade, arbetar över gränser, har många olika uppdraggivare.
Och det kräver röster som vågar säga att det gamla inte längre räcker.
Jag vet att förändring är svår. Jag har själv stått på andra sidan, med uppdraget att försvara det gamla. Men jag vet också att framtiden redan är här.
Frågan är: vill du vara en del av den – eller titta på när andra springer förbi?
Om krönikören
Per Hedelin har en lång erfarenhet som chef, ledare och styrelseledamot inom både näringsliv och ideella organisationer. Efter många år på den traditionella arbetsmarknaden arbetar han idag för att utveckla nya, flexibla arbetsformer. Genom WorkNode vill han skapa de bästa förutsättningarna för frilansare och samtidigt stärka företags konkurrenskraft genom den växande frilansmarknaden.
Disclaimer: Per Hedelin har författat denna krönika för publicering i Finanstid. Påståenden och åsikter är krönikörens egna.