1928 rådde en mycket positiv framtidstro i USA. Kanske har tillvaron aldrig upplevts så bekymmerslös som just då. Bilismen bredde ut sig, radion hade slagit igenom som underhållningsmedium och börsen hade på ett år ökat med 48 %. Modedansen charleston var de ungas favorit. Året innan hade Charles Lindbergh genom den första ensamflygningen över Atlanten visat att det i denna tidsålder fanns oanade möjligheter. Framtidstron var stark och få anade då att de stod inför den allvarligaste ekonomiska krisen någonsin.
Nästan hälften av alla lån gick till att handla aktier
Aktiemarknaden var het och “köp aktier” var det stora rådet. Nästan hälften av alla lån som togs användes till att handla aktier. Alla ville vara med i den spekulativa febern och vinstexemplen var många. Företag som General Motors hade gett sina aktieägare enorma vinster på bara några år, den som exempelvis hade köpt aktier i General Motors för 10 000 dollar 1920 kunde konstatera att de var värda 1,5 miljoner dollar 1929.
President Hoover ville reglera bankernas utlåning till aktieköp
Men det fanns de som såg farorna i den ökande aktiehysterin. President Herbert Hoover försökte reglera bankernas utlåning till aktieköp, men få lyssnade. Istället spreds historierna om alla som blivit rika på sina aktieaffärer.
Svarta torsdagen den 24 oktober 1929
Den 23 oktober 1929 började kurserna plötsligt sjunka kraftigt på New York-börsen. Detta blev startskottet för en massiv försäljningsvåg och den 24 oktober fick namnet “svarta torsdagen”. Ingen ville längre köpa aktier, och paniken spreds sig i bank- och affärsvärlden. Trots försök att stödköpa aktier fortsatte kursnedgången, och de följande dagarna blev ännu värre. När börsen stängdes den 29 oktober hade en tredjedel av det totala börsvärdet raderats ut, vilket motsvarade 25 miljarder dollar. Många människor blev ruinerade.
Det skulle ta 25 år innan aktieindexet Dow Jones nådde tillbaka till sina tidigare toppnivåer innan börskraschen.
Orsaker till börskraschen 1929
Under 1920-talet började spekulationen på aktiemarknaden nå osunda nivåer. Investerare började köpa aktier på marginalen, vilket innebar att de lånade pengar för att investera. Trots avsaknaden av substantiella vinster trodde många investerare att aktiemarknaden skulle fortsätta stiga oavsett vad.
En annan orsak var den omfattande skuldsättningen hos både privatpersoner och företag. Lånade pengar finansierade konsumtion och investeringar, vilket ledde till en ökad skuldsättning. Samtidigt ledde den snabba industrialiseringen och ökade produktionskapaciteten till överproduktion av varor, vilket hotade ekonomins stabilitet.
Utöver aktiemarknaden upplevde fastighetsmarknaden också en boom under denna period. Priserna på fastigheter steg exponentiellt, och fastighetsbubblan hotade ekonomin då många inte hade råd att upprätthålla sina fastighetsinvesteringar.
Effekter av börskraschen
En av de mest kännbara effekterna av börskraschen var den omfattande arbetslösheten. Människor förlorade sina jobb i massor, vilket ledde till ökad hemlöshet och social nöd. Många banker gick i konkurs under den stora depressionen, vilket skapade en kris inom banksystemet. Kreditflödet minskade drastiskt, vilket förvärrade den ekonomiska situationen ytterligare. Den globala ekonomin påverkades negativt eftersom många länder minskade sina import- och exportvolymer på grund av den ekonomiska krisen. Effekterna av börskraschen 1929 var långvariga, och det skulle dröja fram till andra världskrigets utbrott innan ekonomin började återhämta sig på allvar.
Den stora depressionen
“Den stora depressionen” blev namnet på den ekonomiska kris som drabbade USA efter börskraschen 1929 och spreds sig till flera andra länder på 1930-talet.
En viktig orsak till krisen var att inkomsterna för amerikanska arbetare och bönder var för låga i förhållande till varornas priser. Detta ledde till att de inte hade råd att köpa alla de varor som tillverkades, vilket i sin tur ledde till konkurser bland banker och företag samt en drastisk ökning av arbetslösheten. Arbetslösheten och sänkta löner bidrog sedan till att ytterligare minska köpkraften bland folket och skapa ännu fler konkurser.
Under den värsta perioden av krisen år 1932 var det uppskattningsvis 14 miljoner arbetslösa i USA, vilket motsvarade cirka en fjärdedel av landets arbetande befolkning.
Roosevelt inför “New Deal”
År 1933 tillträdde Franklin D. Roosevelt som president i USA och införde snabbt en rad lagar för att bekämpa den ekonomiska krisen, känd som “New Deal”. Genom “New Deal” gavs staten en betydande roll i samhällsekonomin. Roosevelt införde bland annat socialhjälp och statligt finansierade arbeten för att hjälpa de arbetslösa. Den pessimistiska stämningen minskade bland folket och till viss del lyckades hans politik att mildra krisens effekter. Men det var först i samband med andra världskriget som den amerikanska ekonomin verkligen kom igång igen.
Sammanfattning
Börskraschen 1929 och den stora depressionen som följde var en av de mest förödande ekonomiska händelserna i världshistorien. Överoptimism, spekulation, skuldsättning och överproduktion var några av de viktigaste orsakerna till kraschen. Händelseförloppet visade hur panik och brist på tillit snabbt kunde destabilisera marknaderna. De efterföljande effekterna, inklusive arbetslöshet, bankkriser och minskad internationell handel, hade långvariga konsekvenser för ekonomin. Börskraschen 1929 är ett viktigt historiskt exempel som påminner om vikten av ansvarsfull ekonomisk förvaltning och reglering för att förhindra framtida kriser.
Det är inte svårt att känna igen liknande element som beskrivs även i vår nutid, med en spekulativ och glödhet både värdepappersmarknad och fastighetsmarknad, i stor mån finansierad av lånat kapital. Man önskar man kunde säga att människan lärt sig av historien, men sanningen är att vi inte är speciellt bra på att lära av historien, vilket flera kommande krascher påvisat med smärtsam tydlighet.
