Inledning


IPO betyder “Initial Public Offering” och är alltså ett erbjudande att köpa aktier eller andra finansiella instrument i ett bolag som planerar att börsnotera sig.
Tidigare har den här möjligheten främst riktats mot institutionella investerare som riskkapitalbolag, banker och fonder, men har på senare tid även blivit tillgängligt för allmänheten, om man bara vet vart man ska leta.
En välkänd profil inom IPO:s är kriminologen och författaren Leif G.W. Persson som har gjort ett antal väldigt lyckade investeringar i IPO:s. Han har en tydlig strategi för hur man ska hitta de hetaste kandidaterna att investera i, vi ska lära er att bli minst lika bra.

Varför gör ett företag en IPO?

Det kan vara lätt att tro att en IPO enbart handlar om finansiering till bolaget men den har ofta flera orsaker. En av dom är så kallad aktiespridning som vi kommer att avhandla senare vad det innebär. Många bolag som går mot notering gör det av helt andra orsaker än att ta in kapital, en notering innebär att man får en legitim plattform, att man får mycket gratis marknadsföring och framför allt att man får en likvid aktie som kan användas som betalning vid förvärv. En notering är också en möjlighet för grundarna att delvis göra en exit.

Hur går processen till vid IPO?

Bolaget skapar ett investeringsmemorandum, ofta kallat “IM” eller ett investeringsprospekt som marknadsförs till allmänheten. Det behövs också en teckningssedel som används vid intresseanmälan av de som vill teckna aktier i bolaget. Av investeringsunderlaget ska framgå vilken teckningstid som gäller, teckningskurs och värdering. Det stora materialet är dock bolagets verksamhetsbeskrivning och prognoser för framtiden, liksom presentation av bolagets styrelse och ledning.
Den som vill teckna aktier skickar in en ifylld teckningssedel som kan ske fysiskt men numera vanligtvis digitalt och får när bolaget tagit beslut tilldelning i emissionen och därefter betalningsinstruktioner. Därefter ska emissionen registreras hos Bolagsverket och nya aktier skapas och slutligen distribueras ut till tecknarnas aktiedepåer.
Vanligtvis är det en licensierad fondkommissionär som är anlitad av bolaget som sköter det administrativa.

IM eller prospekt?

I stora drag är det samma sak och innehåller samma investeringsunderlag. Den stora skillnaden ligger i att ett prospekt ska godkännas av Finansinspektionen vilket ett IM inte behöver. Det finns således en legal skillnad mellan dokumenten och det bygger på att regelverket säger att man får ta in kapital från allmänheten upp till 2,5 MEUR under en tolvmånaders-period med ett IM, går man över den volymen så krävs det ett av Finansinspektionen godkänt prospekt. Av naturliga orsaker är oftast ett prospekt lite mer stolpigt och modest medan ett IM är mer av ett säljdokument.

Vad innebär ägarspridning?

Alla marknadsplatser har krav på ett minsta antal ägare innan bolaget får notera sig, antalet varierar mellan listorna men det minsta antalet ägare är vad vi vet 200 st. de ska också vara “kvalificerade” vilket innebär att ägandet ska vara omkring 5 000 SEK (varierar också något mellan olika handelsplatser). Anledningen till kravet är att aktien ska vara “likvid” när den tas upp till publik handel, det vill säga att det finns tillräckligt många ägare för att det ska kunna bli en aktiv handel av aktien. Detta kallas också “free float”.
För bolag på väg mot notering är det här ett av de tuffaste kraven att fylla och det löses oftast genom IPO.

Vad ska du leta efter i investeringsunderlaget?

Självklart är bolagets verksamhet och/eller affärsidé det mest avgörande för om du ska investera. Tror du på det bolaget ska göra? Är det en bransch du förstår? Hur ser framtidsutsikterna ut? Är affären skalbar?
Men det finns mycket annat att lägga i vågskålen innan investeringsbeslutet som exempelvis styrelse och ledning, är de förtroendeingivande och har rätt kompetens? Är värderingen rimlig? Vad ska intaget kapital användas till?
Som tur är så är upplägget i ett IM väldigt snarlika varandra. Ett tips kan vara att läsa lite gamla investeringsunderlag för lyckade IPO:s, de ligger ofta kvar på bolagens investerarsidor.

Värdering och teckningskurs i en IPO

Marknadsvärdet på ett noterat bolag är en särdeles enkel ekvation, antalet aktier multiplicerat med aktiekursen. I ett investeringsunderlag pratar man ofta om värdering Pre-IPO och då avser det nuvarande antal aktier multiplicerat med teckningskursen. Post-IPO är således marknadsvärdet efter en fulltecknad nyemission.
Marknadsvärde som noterad går inte alls att jämföra med ett substansvärde i ett onoterat bolag då det bygger mer på framtida värden än substansiella värden. Det finns massor av noterade bolag som aldrig tjänat en krona eller ens omsatt en krona men som ändå betingar ett högt marknadsvärde på grund av framtida förväntningar. Ett typiskt exempel på det är biotech-bolag och övriga forskningsbolag som vid ett genombrott kan bli ett miljardbolag men inte planerar att ha några intäkter under en tid.
Marknadsvärdet kan kort sagt bestå av annat än intjäning.
Själva priset per aktie är egentligen ganska irrelevant såvida det inte är väldigt högt som över 500 SEK då det brukar leda till trög handel för ett nytt bolag på börsen.

Vad innebär teckningsperiod?

Ett IM måste innehålla information om i vilken period nyemissionen är öppen för teckning, det kallas för teckningsperioden.

Vad är en Pre-IPO?

En IPO är i direkt anslutning till noteringen, en Pre-IPO är en nyemission innan noteringen. De vanligaste orsakerna till att ett bolag genomför en Pre-IPO är att man vill bocka av punkten med ägarspridning redan innan, det ger kredibilitet och säkerhet inför noteringen. Marknadsplatserna villkorar annars noteringen till att ägarspridningen är uppfylld och lyckas man inte med det på den riktiga IPO:n så kan man alltså nekas noteringen vilket blir problematiskt. Det kan också vara att bolaget behöver kapital för att förbereda organisationen för noteringen eller göra viktiga investeringar som är avgörande för noteringen. Då bolaget är lite längre från noteringen så är risken högre, vanligtvis kompenseras den högre risken med en lägre värdering än vad som planeras vid notering. En annan fördel med att delta i en Pre-IPO är att den stora IPO:n ofta genomförs som en företrädesemission och har då bolaget haft en positiv utveckling mellan de två emissionerna så har deltagarna i Pre-IPO företrädesrätt att teckna i IPO:n.

Vad är en Unit?

Ganska ofta presenteras ett investeringserbjudande som Units. Units är en paketering av finansiella produkter i bolaget. Det absolut vanligaste är att det är ett antal aktier tillsammans med teckningsoptioner. Det kan exempelvis vara “1 Unit = 1 aktie + 3 teckningsoptioner” (hur en teckningsoption fungerar kommer att ha ett eget avsnitt i vår utbildningsserie). Oftast är det ett sätt att ge investeraren ett mervärde på sin investering.

Vad betyder Lock-up?

Grundare och större investerare förbinder sig ofta i en IPO att ha en “Lock-up”. Det innebär att de förbinder sig under en period att inte avyttra en viss del av sina aktier efter noteringen. Lock-up används för att trygga nya investerare att huvudägarna inte har för avsikt att göra noteringen som en exit utan tror på bolaget och kommer att stanna kvar i bolaget.

Vad är en emissionsgarant?

I nästan alla investeringsunderlag uppges att “Emissionen är garanterad till X % genom emissionsgaranter och teckningsåtaganden”. Det innebär att parter har garanterat att teckna sig för aktier i det fall nyemissionen inte fulltecknas. Också detta är en trygghetsstämpel för nya investerare då det påvisar att emissionen inte kommer att floppa.
För garanter är det en guldgruva. Det vanligaste är nämligen att för att garantera en emission så ges mycket förmånliga villkor, vare sig man tvingas teckna i emissionen eller inte. Så bara för att man åtar sig att teckna i det fall att en emission inte fulltecknas får garanten en ersättning. Fulltecknas emissionen så faller ersättningen ut oavsett och om de behöver teckna så reduceras teckningen med ersättningen och de får således teckna aktier till ett lägre pris än övriga investerare.
Tidigare var garanter nästan uteslutande riskkapitalbolag, banker eller kapitalstarka aktörer. På senare tid har det här blivit en marknad som har öppnat sig för exempelvis investeringsklubbar som kan gå ihop och garantera delar av emissioner och på så sätt tjäna pengar utan att behöva göra något alls.

Tilldelning

Styrelsen beslutar vilka tecknare som ska få tilldelning i en nyemission. Man är aldrig garanterad tilldelning om det inte finns särskilda villkor för det. Det finns två sätt att hantera tilldelning på, antingen tas beslutet efter att teckningsperioden är slut, eller så tillämpar man löpande tilldelning. Vid löpande tilldelning skickas en avräkningnota med betalinstruktioner för aktierna ut löpande. Aktierna distribueras först efter registrering hos Bolagsverket men många använder numera digitala aktieböcker där investeraren kan se sina aktier och att de är betalda.

Det var allt för det här avsnittet och vi hoppas verkligen att det har varit givande information. Att delta i IPO:s har varit ett framgångskoncept för många investerare och som sagt så har det varit lite avsett för riskkapitalister historiskt sett, men numera är det en möjlighet som är öppen för alla.

Lycka till i jakten på nästa börsraket!