På onsdagen skickade Erik Sjölander, näringspolitiskt ansvarig Småföretagarnas Riksförbund ett öppet brev till finansministern Magdalena Andersson. Det framgår av ett pressmeddelande. Brevet i sin helhet nedan.
Hej Magdalena,
Inför förra valet träffades vi utanför en Tv-studio. Jag erbjöd dig lite fördjupade kunskaper i hur Sveriges småföretagare har det. Du svarade att det var bara att höra av sig, vilket jag också gjorde. Något svar på mina mail har jag ännu inte fått.
Banker och andra börsbolag drivs huvudsakligen av att maximera vinst, medan majoriteten av företagen i landet också har andra drivkrafter. Alla vi som startat och driver företag gör detta för att förverkliga en idé, förvalta en familjetradition, saknar andra alternativ eller andra mer sociala än ekonomiska värden. Vi måste göra vinst, men det är inte huvudanledningen för de flesta av oss vilket även innebär att vi är ”billigare” än storbolagen.
För t.ex. en restaurang är vinstmarginalerna så låga som enstaka procent av omsättningen. Om man räknar på ett genomsnitt på 2 % vinst så medför det att vinsten utgör hälften av vad företaget betalar in i allmän löneavgift (som t.o.m. Finansdepartementet definierar som en ren skatt). Vid nedgången under vårens restriktioner innebar det att 5 års samlade vinster var utraderade redan i slutet av april. Trots vissa perioder av ljusningar finns det mycket få företag inom besöksnäringen som gjort någon vinst, vilket medfört att den ackumulerade förlusten under året stigit till oanade höjder. Vid varje regeringsrekommendation om färre i folksamlingar eller andra restriktioner har människor följt dessa och undvikit besök på restaurang, frisör och annat. Precis som regeringen önskat alltså. Tyvärr är inte regeringen tillräckligt medveten om de negativa effekter dessa uppmaningar har förorsakat för våra företag, i synnerhet de minsta. I naturen är det de minsta plantorna som klarar sig sämst vid torka eller näringsbrist, samma gäller i näringslivet där de minsta företagen ofta är de sköraste.
Korttidspermitteringar har fungerat väl för stora företag, i synnerhet inom industrin, men ju längre ner i underleverantörskedjan man kommer desto sämre har utfallet varit. Att dessutom byråkratin gjort att utbetalningarna haft flera månaders fördröjningar har skapat en uppgivenhet bland de minsta företagen. Med uteblivna kunder saknas intäkter att förskottera statens andel i korttidspermitteringarna, vilket har inneburit ytterligare ovisshet. Att dela på kostnader för att kunna behålla personal har varit vällovligt för både företagare och personal, men staten borde ha kunnat ta en lika stor andel som för a-kassa d.v.s. 90 procent.
Företagsakut och statens garantier har inte fungerat för mindre företag eftersom intäkterna rasat och bankerna inte ens accepterar 30 procent som egen borgen för krediter när inga pengar kommer in. Hyresstödet skapar egentligen samma dilemma eftersom risken ska tas av någon som inte riktigt litar på framtida betalningsförmåga.
De erbjudna likviditetstillskotten att få ”låna” på skattekontot innebär att en allt större skuld skjuts på framtiden, en framtid som är mer oviss än vanligt. Riskerna med detta system är att innovativa företagare kommer att stå med enorma personliga skulder även när vi kommit tillbaka till business as usual. Omställning- och omsättningsstöd har så många begränsningar och särregler att det blir svårt eller ens möjligt för det lilla företaget att söka. Om man trots allt söker så vilar en stor risk för framtida straff och sanktioner för att man kan ha gjort något fel i stressen.
Det enda stöd som fungerat väl har varit den tillfälliga nedsättningen av arbetsgivaravgifter (även om man på heder och samvete fick intyga till Skatteverket att upp till 30 anställda utgjorde den först anställde). Denna åtgärd var obyråkratisk och minskade kostnaderna, men den innebar inget tillskott till alla företag med bristande intäkter. Bokföringsmässigt var det ingen kostnad för staten, utan bara en minskad intäkt. Vad som behövts och fortsatt kommer att behövas är ett rejält stöd för den minskade omsättningen av modell som i våra grannländer Danmark och Norge. Enkelt, obyråkratiskt och snabbt. Många drabbade i Sverige sneglar på hur kollegorna stöttats i grannländerna. Inom Småföretagarnas Riksförbund tyckte vi detta vara så intressant att vi gjort en sammanställning i detalj som visar hur statsmakterna hjälper eller inte hjälper, rapporten bifogas.
Klockan är nu fem i tolv för många småföretag. I de branscher som direkt drabbats av anvisningar från regering och Folkhälsomyndighet är det snabbhet som gäller nu för att rädda det som räddas kan.
Så Magdalena, det är inte försent än för många företagare. Hade du svarat på mina invitationer tidigare, så kanske regeringens åtgärder hade kunnat anpassas till de minsta företagen, så att tusen blommor återigen kan blomma. Hör gärna av dig så kan jag förklara lite mer.
Vänligen,
Erik Sjölander, näringspolitiskt ansvarig Småföretagarnas Riksförbund
