Regeringen har inte levt upp till sitt löfte om att göra upp till 300 000 kronor i kapital på Investeringssparkonton (ISK) skattefritt. Argumentet som har framförts är att reformen skulle bli för kostsam. Samtidigt ökar dock statens intäkter från ISK-sparande med över 8 miljarder kronor i år och ytterligare tre miljarder nästa år. Detta diskuterar Joacim Olsson, vd för Aktiespararna, i en välformulerad debattartikel publicerad i Dagens Industri.
Budskap med stark grund
I valaffischer för några val sedan förkunnade regeringspartierna budskapet att eget kapital är välfärd. Detta budskap har en stark grund, då det är tydligt att personer med eget kapital har större möjligheter i olika livssituationer. Eget kapital ger en frihet att hantera oväntade händelser och göra stora beslut. Det kan vara avgörande för att lämna en oönskad arbetsplats eller relation, för att förverkliga entreprenöriella drömmar eller för att njuta av pensionärslivet.
Den vanligaste vägen till eget kapital för de flesta är genom långsiktigt månatligt sparande på Investeringssparkonton (ISK). Detta sparande har blivit alltmer populärt i Sverige.
Det politiska löftet om att göra sparande upp till 300 000 kronor skattefritt på ISK var en positiv signal till sparare. För de nästan 4 miljoner svenskar som har valt denna sparform skulle reformen möjliggöra snabbare kapitaluppbyggnad. Dessutom kunde det sporra andra att inleda ett långsiktigt sparande.
Dock är ett sådant löfte endast värdefullt om det faktiskt genomförs och inkluderas i budgetpropositionen. Tyvärr verkar det inte finnas några tecken på att regeringen planerar att införa detta förslag. Det är särskilt anmärkningsvärt med tanke på den skattechock som ISK-sparare upplever för närvarande.
Kraftig ökning av skatteuttaget
Mellan 2012, när ISK infördes, och 2022 har den totala skatten från ISK-sparande uppgått till över 32 miljarder kronor. Detta belopp motsvarar det totala skatteintäkten som förväntas under regeringens två första år vid makten om reformen inte genomförs.
Det har skett en kraftig ökning av skatteuttaget från ISK av både tekniska och politiska skäl. Tekniskt påverkas den schablonmässiga skatten på ISK av statens ränta den 30 november året innan beskattningsåret. När räntan var låg år 2014 resulterade det i en lägre skatt år 2015. När räntan ökade kraftigt under 2022 påverkade detta skatten år 2023, med en dubblerad skatt som följd.
Den politiska faktorn har också spelat roll. Den låga skatten på ISK år 2015 ansågs vara oacceptabel av den dåvarande rödgröna regeringen. Därför infördes en minimiskattnivå och en tilläggsskatt ovanpå räntan – en generell skattehöjning på sparandet. Denna utveckling har avvärjt den ursprungliga tanken om en schablonmässig skatt som över tid skulle vara rimlig och variera mellan åren. I lågräntemiljöer kan skatten inte längre vara låg, men den kan öka kraftigt under perioder som nu med högre räntor.
Tvivelaktiga argument från Regeringen
I denna kontext har regeringen Kristersson valt att inte införa ett skattetak som matchar den redan införda minimiskatten. Den har heller inte upphävt den extra tilläggsskatten som infördes när räntorna var låga. Löftet om att undanta kapital upp till 300 000 kronor från skatt har inte heller genomförts i praktiken.
Detta har lett till att skatten från ISK har ökat från 6,2 miljarder kronor till 14,5 miljarder kronor på bara ett år. Med den nuvarande nivån på statens ränta förväntas skatten öka med ytterligare 3,3 miljarder kronor nästa år.
Det ökade skatteuttaget påverkar självklart den enskilda spararens konto avsevärt. Genomsnittsspararen har 280 000 kronor på sitt ISK. Denna summa beskattades med lite över 1 000 kronor år 2022, över 2 500 kronor detta år och beräknas öka till omkring 3 000 kronor nästa år.
Försvaret av att förverkligandet av skattefriheten skjuts upp har varit regeringens argument. Till exempel har ledaren för Liberalerna påstått att reformen är för dyr och därför bör skjutas upp, även om det skulle ske under mandatperioden.
Detta argument är tvivelaktigt med tanke på hur statens intäkter faktiskt har ökat avsevärt från ISK-sparande. Riksdagens Utredningstjänst uppskattar att Tidöpartiernas löfte skulle minska skatteuttaget med 3,7 miljarder kronor, jämfört med de förväntade 11,6 miljarderna i ökat skatteuttag under perioden 2022 till 2024. Även om alternativet att upphäva de tidigare försämringarna från den rödgröna regeringen genomfördes skulle statens skatteintäkter fortfarande vara högre än innan den nuvarande regeringen tillträdde.
Följaktligen har regeringen alla möjligheter att prioritera lägre skatt på sparande i den kommande budgetpropositionen. Att minska skatten på ISK är dessutom, i motsats till de flesta andra skattelättnader, en reform som inte skulle motverka åtgärderna mot inflation.
Viktigast av allt är att en sänkt skatt sänder en stark signal om att sparande bör uppmuntras. Eget kapital utgör en viktig del av vår välfärd och regeringen bör agera i enlighet med detta.